Louise Halvardsson 

"Halvardssons dikt arbetar med stark kontrastverkan, och en del goda effekter uppstår. Det som riskerar att bli för privat och för sentimentalt ges en del friktion när mormodern opponerar mot barnbarnets punkiga stil."

– Björn Kohlström, Bernur
 

"Det finns en humoristisk och punkig underton i det allvar som tornar upp i Vi är inte klara med varandra, som ger diktsamlingen ett djupare djup och en bredare bredd./.../rörande och inspirerande läsning, där Halvardssons poesi rör om i känslosträngarna och får mig som läsare att tänka på tiden och dödligheten. Men även på hur olika generationer kan vara så olika i tanke och handling.” 
– Nicko Smith, nickosmith.com 

​

"Halvardsson är lite som en nutida renässansmänniska - hon är bra på mycket! Hon formulerar vemodigt innehåll med styrka på vita sidor. Hon framför sina texter så att hela rummet tystnar. Och låter! Av förtjusta skratt och hänförda suckar. Hon lyser upp ett helt rum med träffsäkra rörelser och ansiktsuttryck i samspel med sina ord. Med ett minne som en gud och en utstrålning som charmar även det hårdaste hjärta äger hon både scen och formuleringskonsten."
– Mimmi Jarlborn, Tankar om litteratur

​

"Det spelar ingen roll att det är en annans släkting, meningen gäller ändå. Dvs man får syn på något viktigt om livet. Det är litteraturens verkan."

– @bokbehov

​

"Det är vackra och drabbande perspektiv på generationer och liv som helheter, inte bara en räcka ögonblick. Att kunna släppa. Att förlåta, inte minst förlåta sig själv. Språkligt är det mindre publikfriande jämfört med andra verk jag läst av författaren, mer terapeutisk prosapoesi än estraddito, även om humorn absolut finns där: "Om du levt nu, hade du haft ett instagramkonto utan en enda selfie". Men det är framför allt sorgligt och hjärtekramande. Allra vackrast och den största styrkan ligger i författarens bilder."

– @davidarmini 

​

"Det är en vacker bok, som växer ut till en försonande handling mellan två som inte riktigt kom att förstå varandra och hade många verbala uppgörelser." – Den Blinde Argus

​

I sin tredje diktsamling utforskar Louise Halvardsson den komplicerade relationen mellan en mormor och ett barnbarn. Arv, klass och generation står i vägen för ett verkligt möte i livet, men efter mormoderns död söker diktjaget försoning genom fantasin.

De korta dikterna är skrivna i en prosalyrisk form med absurda inslag. Mormors sista önskan lyder: "Tänk om jag finge se Ullared en gång till"

​

​

Finns där böcker finns, bland annat här, tipsa gärna ditt lokala bibliotek eller din lokala bokhandel eller köp direkt från oss genom att mejla poesiwerken@gmail.com

​

​